Stina Stoor

Ojura är en öm skildring av barndomens oskyldiga lekar och mötet med den hårda vuxenvärlden. Med en egensinnig berättarröst och målande prosa har den prisbelönta debutanten Stina Stoor skrivit en novell om utanförskap och barnets fantasifulla verklighetsflykt.

När Farsan dricker kaffe och läser annonserna om bilar och jakthundsvalpar i tidningen sitter Sandra bredvid och dinglar med benen och doppar sockerbitar från kopparasken i hans kaffekopp. Ibland lutar hon örat mot blå tutt-tanten på hans överarm. En sån där skulle man allt ha haft, säger Farsan och pekar på nåt bra där i tidningen. Jo du stinta, hä vore nanteng hä! och Sandra mm-ar med sockerbitar som smular i hela munnen. Mm. Ibland säger hon nästan ja.

Det här är en ljudnovell från Novellix, uppläst av Helena Lindegren. Novellix ger ut noveller på ett nytt sätt: styckvis och i fickformat, både nyskrivet och klassiker. Läs mer på novellix.se

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.

Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Och vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Vad händer egentligen under brunnslocket?

Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr - men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.

Stina Stoor läser själv sin Augustprisnominerade novellsamling.

Några röster om inläsningen:

"Det är fruktansvärt bra! Hon läser sina noveller själv och jag tänker medan jag lyssnar att det måste vara en av de bästa författarinläsningar jag någonsin läslyssnat."
Breakfast Book Club

"Stina? Oh, Stina. Hon har en perfekt läsröst, perfekt rytm och hon ÄGER ju detta. Språket! Jag njööööööt!"
(inte så) Anonyma Biblioholister

Ledda av Stina Stoors sparsmakade, lakoniska språk bekantar vi oss med den slutna avdelningen. Iakttagelserna är exakta, lyhörda och samtidigt lågmält humoristiska. Utflykterna i tillbakablickar ökar nyfikenheten på varför berättelsens jag hamnat här.

"Rummet saknar gardiner och fönstren saknar handtag. Väggarna är vita men skuggor av kroppar syns längs våra sängar. Sovsmuts där hud har nuddat förr. Fukten från fallfärdiga människor har satt sig in i allt här. Hamnat. Sugits upp som. De två sängarna har väl alltid, sådär, vid var sin vägg kan man tänka. Som nu.
Vi har varsin garderob också. Hennes är full, ja överfull, men min är tom. Jag har inte ens en handväska med mig. Inga ombyten, och inte en slant. Kastade telefonen från en bro som hade särskilda cykelbanor på sidan om och räcken emellan. Jag stod och valde ett tag, om jag skulle kasta åt ena eller andra hållet. Men det fanns ju ingen garanti för att nån skulle köra mitt på den eländiga tingesten, så vattnet fick det bli. Det sa inte ens plask. Ingenting. Den bara sjönk."